Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249.
intryck af den illustre professorns bostad; det var
i denna statens lägenhet dessa friska föräldrars
barn ådrogo sig denna förödande sjukdom.
När jag trädde in, satt Scholander i det inre
rummet mot strömmen med en Rembrandts mössa
på det knollriga grå håret och binocle på näsan
och målade. „Kommer strax, sitt ned", ropade han
med en djup, något skroflig kommandostämma.
Om en stund kom han, en kort axelbred herre, i
hastig, något vaggande gång emot mig och spände
i mig ett par skarpa ögon under buskiga, grå
ögonbryn.
„Hvad önskar herrn", säger han nästan barskt.
Jag framförde mitt ärende.
„Herrn är finne, hör jag. Dem ta vi gärna emot.
Här ha gått tre, Höijer, Decker och Sjöström; följ
deras exempel, så går det er väl."
„Är ni från Helsingfors?"
„Nej, Viborg!"
„Nå jag må säga! Ni har Petersburg med dess
akademi på näsan — ja huru långt är det nu från
Viborg? Är det fyra timmars väg? Hvarför
kommer ni till det här undanpetade, fattiga landet, utan
framtid för konst och konstnärer." Och i ett
brusande, långt tal lade han ut allt det elände, som
följde med konstnärsskapet i Sverige, i ord, så starka
och mustiga, att jag aldrig hört något dylikt och
att de, — sedan Hagberg tryckte Schakespeares
Henrik den fjärde, knappast gått igen hos en
akademie professor. Rodnande och ytterst
obehagligt berörd af detta tal, svarade jag att hvarken
mina föräldrar eller jag eller någon finne, såvidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
