Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259.
en dragon att rodna, gingo igen här i akademins
lärosalar — jag påminner gamla kamrater, som
möjligen läsa detta, om den skabrösa historien om
fångarna på Marstrands fästning.
Dock skattade vi högt den alltbehärskande
kunskap, det vett och den galliska bildning, som
sökte, men ej lyckades dölja sig bakom dessa ej
sällan grofhuggna ord och detta drastiska skämt.
Det, som vi skattade högre än allt annat, var
dock när han någon gång tog upp en af de digra
portföljerna från sin studietid. Då var det fest
däruppe. Vi sågo en skymt af Italiens och
Frankrikes sol i de låga rummen, vi beundrade den
tekniska skicklighet, den konstfärdighet, som mätt,
tecknat och med ett sinne för färgen, som få det
ägt, trollat fram dessa välordnade studieblad.
Men dagar funnos, då han kom in till sin
lektion tung och dyster. Mörka stunder, då han
tvif-lade på sin konst, på sig själf och allt i världen,
stunder som tryckte honom ned till jorden och
besannade för enhvar som såg honom predikarens
ord „där mycken vishet är, där är mycken oro, och
den som ökar sin kunskap, han ökar sina kval".
Då gick vår kära lärare mörk i hågen och tycktes
begrunda lifsledans oförgängliga dokument, den
konungsliga predikarens bok.
När konung Carl var döende, då fingo vi höra
att vi gingo mot en Fimbulvinter i den svenska
konstens värld. „När han är borta, ja då
spränges låset i konstnärsringen, dess enskilda
medlemmar skola skingras som lofven för stormen. Det
skall gå som det gick med en Lafransen, en Werth-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
