Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260.
müller, en Roslin och många flere. Europa skall
nu lika som då taga alla dem som kunde något;
vi här hemma skola blifva med hackorna i hand
sedan alla matadorer flytt för nordens armod". En
annan gång, konungen var då död, hette det: „Nu
blir det fiolspelarenas, de långhåriga herrarnas af
flöjten och stråken tid, nu skall väl tyskeriet opp
igen som före och strax efter Gustaf III." Augustin
Ehrensvärds ord „tänk aldrig på konst i Sverige",
„farväl natur, välkommen oreda", voro motiv och
slutreplik i hans tal vid denna tid. Där vällde vid
sådana tillfällen fram bannord och misströstans
klagovisor ur hans mun och detta med en energi och
en målerisk kraft, som — skall jag säga
uppriktigt — verkade som att hälla vatten på gåsen,
ty vi voro unga och trodde ej på korpalåt. Vi trodde
på lifvet, och det gjorde vi rätt i; pessimisterna
böra slås ihjäl, har någon sagt, optimisterna
ensamma ha rätt att lefva.
Det är att märka, att Scholander också när
han själf var som mest tungsint icke tålte
skolk-ning, arbetet skulle gå sin gilla gång. Gud nåde
den som lämnat sig efter, den blef icke gammal i
„denna kungliga majestätets inrättning som kallas
akademi", ty intresset för arbetet fick icke slappas.
Det skulle icke förvåna mig, om någon som kände
Scholander bättre än jag sade, att
arbetsintensiteten hos honom själf var större i dessa
misströstans stunder, ty arbetet var hans narkos och
stimulans, någon annan begagnade han ej; umgänge,
nöjen, libationer, fester utom hus lågo ej för hans
lynne. Jag såg honom på Idun och på teatern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
