Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299.
„Ja, när jag lämnade Stockholm fick jag af
vänner och bekanta väl ett dussin rekommendationsbrev
och jag minns att där fanns ett till de Bonnechose,
ty namnet gaf anledning till ordlekar. För öfrigt
har jag icke begagnat mig af något enda af dessa
bref; jag talar icke ännu franska så att jag skulle
våga mig upp."
Prästen och jag gingo upp på mitt rum, jag
öppnade min kappsäck, riktigt, där låg brefvet.
Det var från italienska ministerns i Stockholm grefve
Sallier de la Tous gemål de Brimon, född här i
det sköna Normandiet, och jag skulle tro besläktad
med familjen Bonnechose. Hon hade låtit inskrifva
sig som elev vid konstakademin i Stockholm, vi
voro så att säga akademi-kamrater, frånsedt att hon
var min förlofvades bästa vän.
Den unga prästens sinnesrörelse öfver detta
dyrbara bref var märkbar. För denna rekommendation
skulle han ha gifvit ett bra långt stycke af den
salighet han hoppades på, det, brefvet nämligen,
hade bra mycket underlättat hans demarche mot
purpurhatten, ty han sträfvade upp, högst upp,
skön, slug, energisk och kunnig som han var.
„Ni måste ovillkorligen gå upp", öfver den texten
predikade han i trenne dagar och fick sin åsikt
inplantad i mig, trots allt. I katedralen i Rouen
finnes i dess norra flygel en vindeltrappa, skuren
i kalksten i götisk stil. För den trappans skull
resa herrar arkitekter till Rouen, den är ett
konstverk i konstruktion och stil. När jag stod där nere
i trappan med rekommendationsbrefvet i fickan, stod
min vackra präst där uppe, nickade och lockade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
