Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321.
Paris’ vapen, ett på vreda vågor vaggande
fartyg, detta var den sannaste bilden af det moderna
Frankrike under det sistförflutna seklet, men för
att valspråket „fluctuat nec mergitur" skulle vara
sant, måste statens och kyrkans styresmän pejla
djupen, se upp mot himmelens stjärnor och söka
sina lotsar där de funnos. De funnos enligt hans
förmenande i den katolska tron och legitimitetens
princip.
När man ytligt betraktar kardinal de
Bonne-choses åtgöranden i fransk politik, vore man först
böjd att säga, att han var en intrigant och trolös
präst, sådana det 18:de seklet hade så många att
uppvisa särskildt i Italien och Tyskland. Intrigant
och trolös, ty han arbetade under republiken, för
orleanister, bourboner, bonapartister och för
påfven, främst påfven. Men ser man närmare på
saken, måste man först sammanslå alla de härskande
familjerna i en grupp. Han var fullblods
monar-kist. Han underhöll förbindelser med alla franska
prinsar, ty han trodde ej på franska republikens
bestånd, utan väntade dess fall när som helst. Han
var färdig att taga hvilken af prinsarna som helst,
endast statens lugn, kyrkans frihet och hvad han
kallade „le developpement de la morale générale"
garanterades. Och hvarför skulle han tro på
republiken? Han var född i den stora republikens tid,
han hade öfverlefvat Napoleon I:s upphöjelse och
fall, sett Ludvig XVIII komma och gå, de hundra
dagarnas härlighet dränkas i blod vid Waterloo,
Karl X krönas och gå i landsflykt, Ludvig Phi-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
