Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
därvid långa politiska diskussioner, som voro nog
så nöjsamma att höra på. Han var föröfrigt en
varm beundrare af Deroulède’s tyrtäiska poesier
och plägade stundom deklamera för oss hans
Chanson du Soldat. Edelfelt, som mycket ofta
besökte hotellet, deklamerade stundom samma
sånger af denne Frankrikes Runeberg — på ett
lägre plan — och gjorde detta förträffligt, vida
bättre än generalen.
Vid denna tid instuderade Filip Forsten,
som bodde i samma hotell, operan Faust och
lät dess smäktande toner ljuda från morgon till
kväll. Den tredje aktens kärleksdruckna aria:
»Måne som höjs i stilla glans.
Stjärnor som tråden eder dans" etc.
var blifven hotellets ,,nationalsång" enligt
Edel-felts påstående. Säkert är, att denna musik och
fröken Henriettes ljufva uppenbarelse läto oss
lefva i en atmosfär af ömhet, som kanske icke
var alldeles hälsosam *) för en del af hotellets
gäster.
Plötsligt dök Anders Ramsay upp i vår krets
och bildade hof omkring sig — det var hans sätt.
Han hyrde ett par rum i belletagen och blef
hotellets père-noble-figur, med fördel använd af
fröken Henriette och hennes varmaste beundrare
som en art skyddande förklädnad, när det gällde
*) Den sköna Henriette dog i lungsot året därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
