Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Nederlaget hade krossat honom, men jag, som
känt honom väl, vågar säga, att han af sitt bättre
jag hade räddat allt, som kunde räddas.
* * *
Huru Anders Ramsay blef författare, har han
själf talat om i sista delen af sitt arbete. Må
det tillåtas mig att komma med en del
marginal-anteckningar. En dag hösten 1903 var det
storstädning i hemmet. Jag var således portförbjuden
och gick med anledning däraf till Societetshuset,
i hvars vestibul jag träffade herr W. v. FrenckelL
Vi beslöto spisa middag tillsamman, och
nämnde v. Frenckell därvid, att Anders Ramsay
skulle komma med. Så skedde. Några andra än
vi tre voro icke med om den ytterst anspråkslösa
middagen. Vid bordet föll talet bland annat
på den snillrike men lättjefulle Calle Wetterhoff,
som vi i tiden träffat än här, än där i världen.
Ramsay berättade om honom, huru han en gång,
när Wetterhoff beklagade sig öfver brist på
ämnen för sina kåserier till svenska tidningar från
Paris, talat eller nedskrifvit för honom en lustig
episod från kejsarinnan Eugenie’s tid, huru den
gröna färgen blef modefärg vid Tuilerierna. Boberg,
den svenske medlemmen i den fransk-svenska
modefirman Worth et Boberg, hade blifvit
dekorerad med Wasa-orden. Kort därpå kallades
han till hofvet i och för några toalettfrågor, och
hade kejsarinnan, pekande på ordensbandet, dekre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
