Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
halsterjärnet ej ville rulla kring sin axel, allt
emellanåt beröra den med sina fingrar för att drifva
på roteringen. För att ej bränna sina klor
fuktade hon dem på sina rosenröda läppar. Detta
ville Lange förhindra. Hvarje gång den hulda
varelsens fingrar kommo i beröring med, som
Lange sade, »vårt kött", ropade han till henne
det enda italienska ord jag hört honom tala:
avver-tenza (aktsamt), hvilket naturligtvis gjorde denna
toscanska Dulcinea nervös och förargad. Ali denna
förargelse gjorde, att middagsmålet intogs under
betryckt sinnesstämning. Denna lättades först,
sedan min så föraktade och medskojade
vanilj-chokolad, kokad under Krohns egen insiktsfulla
uppsikt, kom fram, varm och doftande. Den
smakade ofvanpå det sliddriga, rökiga
killings-köttet! För att trösta Lange — som var en
smula gurmand — i hans djupa missnöje
med de usla födoämnena framhöll jag, att t. o.
m. Lucullus, den stora romerska läckergommen,
som födde sina ålar med slafvar, aldrig smakat
det, som Lange nu njöt af, vaniljchokolad.
Lucullus hade ej heller någonsin druckit kaffe eller
te. Hvad socker var, visste han ej; han „sötade"
upp sin mat och dryck med honung. Ananas
var en okänd frukt för honom. Jordgubbar, som
äro en hybrid mellan ett degigt smaklöst bär
från Surinam och vårt vanliga smultron, kände
han ej heller till. Apelsiner och tomater voro
honom obekanta. „Tror du, han visste, hvad åker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
