Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
åt Sokrates, landsfördref Temistokles och Aristides,
följde garfvaren Kreon m. m. och som i våra
dagar håller på att fördrifva sin andra moderna
konung. Jag har sagt det förut i detta arbete, och
jag säger det än, ty det behöfs i Finland: af ali
despotism är demokratins den outhärdligaste.
Nya teorier, konståsikter fungera, likasom de
religiösa, med en puritansk stränghet och pinsam
småaktighet — någonstädes har jag läst det
rikliga yttrandet: „Jag tycker mer om rostig
intolerans än om en nyhvässad kristlig kärlek".
Lange var en af de förste i Danmark, som
omvändts till réalismen i konsten. Han beundrade
den nyaste franska skolan, men med hela den
bildade lärdes — det finnes också lärda borickor
— blick bedömde han sitt lands gamla konst,
beundrade prærafaeliterna, förstod den Eyck’ska
skolan i Flandern. Oaktadt sin ifver för det nya
såg han med kärlek på utvecklingens gång i det
hela. I Köpenhamn var han den ende, som i
långa tider kunde hålla vågskålen i jämvikt
mellan brandesianerna och akademin. Och icke ens
han kunde det i längden. Den dag kom, då han
själf föll i striden, måste lämna sin plats som
sekreterare i akademin, ty han hade ej i „tykt
och tunnt" velat gå samman med den gamla
skolan. Man skyllde på hans lomhördhet och
tvang honom att taga afsked. Han gjorde det
med sorg i hjärtat.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
