Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
gar. Dels kunde han därför ej, dels ville han
väl icke heller helt lägga ut sina sorger. Men
hvad hans ord icke sade, det skvallrade hans
ateljé om. Den var som Falkmans, full af
förslag, utkast och projekt men föga af verkligt
utförda konstverk. Det lilla, som fanns, föreföll
mig, som ett halftår tidigare sett Berndtsons,
Edelfelts, Carl Larsons och Lindholms verk i
Paris, tomt och fattigt. Visserligen var det ärligt
och danskt petigt, men detta var också allt.
Huru ofantligt beroende äro icke vi
människor af vår omgifning! Inorrf Krohn fanns
alltid ett stycke, jag vill ej säga revolutions- men
oppositionsman. Därtill kom, att han var
entusiastisk och full af verksamhetslust, med
föregifna sympatier för allt, som var nytt, som
tedde sig vid den blå horisonten. Om han med
alla dessa betingelser 1871 kommit till Paris i
stället för till Rom, hade helt visst den stora,
århundradets största andliga rörelse, realismen,
gripit honom, eller — tvärtom, om man så vill
säga, han skulle måhända ha kunnat blifva något
af det hans yngre kolleger, Tuxen, Kröyer,
Ancher, blefvo för den danska konsten, dess
nydanare. Men han kom till Rom och blef, med
arfvet från Marstrands skola och
thorvaldsen-kulten i Rom, som konstnär bunden för hela
sitt lif. Han förstod det senare så väl visste,
det så noga, att han hatade sin konst. Emil
Hannover sade, att han på äldre dagar icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
