Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
kaste ord och invektiv slogo ned som bomber i
akademiernas lärobyggnader, af hvilkas murar, nej,
grundstenar, dessa moderna ikonokloster icke
lämnade sten på sten. Edelfelts „Ett barns
likfärd" eller, som den först var ämnad att
framställa, „Ett barns dopfärd" är en briljant
omsättning af Bastien-Lepage’s läror. Det är
nämligen ljuset, luften, icke döden, sorgen, som är
ämnet för taflan och som intresserar konstnären
i första rummet. Den har senare på ett eller
annat sätt förändrats i färgen; det pariserblå
och indigon ha ätit sig ut, eller ock ha mina
ögon förändrats. Den är bra ännu men var
bättre förr.
Efter vår pariservistelse hade Krohn och
jag länge känning af hvarandra, mest genom
den vår och höst mellan Paris och Helsingfors
resande Edelfelt. Så kom året 1888 och
Finlands beslutade deltagande i den stora danska
utställningen. Jag fick förordnande att taga den
finska afdelningen om hand. Så snart detta blef
kändt där nere, fick jag ett varmt hälsfiingstelegram
från Krohn och från min gamla gynnare och vän
Heinrich Hansen, president för den stora
konst-afdelningen. Gamle Hansen hade i sin ungdom
varit i Stockholm och spisat delikata „Urehöns"
och „Birkehöns". När han där nere vid ruinerna
af Pestum, som vi besökt tillsamman, slet på illa
plockade, illa stekta, sega italienska höns, tänkte
han med vemod på de nordiska läckerheterna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
