Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
kommer till oss om söndag på frukost. Hon är
min bästa väninna.
leke sen att följa inbjudningen, kom jag till
ett litet småborgarhem vid–-gatan med
paradrummen mot en solig gränd. Lika visst
som man i Frankrike i hvarje hem, som höjt sig
öfver fabriks- eller landtarbetarens nivå, finner
kaminen med uret och de två kandelabrarna,
skall man i Sverige finna den förgyllda spegeln
med sitt konsolbord mellan tvenne fönster,
markerande det burgna hemmet. På den tiden skulle
jag ha åtagit mig att af spegelns area och
ramens konstvärde så tämligen säkert taxera
familjens årsinkomst och sociala ställning.
Spegeln i blygsamma proportioner fanns äfven i det
lilla hem jag nu talar om. Det bar för öfrigt
inga spår af mannens charons-yrke, desto flere
af lilla fruns. Artistporträtt, solfjädrar och
rosetter talade om hennes forna teaterlif. Jag hade
god tid att se mig om, ty rummet var tomt. Jag
var redan på väg att ge mig af, då dörren
öppnades och en förtjusande varelse i gult och brunt
kom in. Hon var den eftersökta. Hon
presenterade sig själf. I en lustig, lekande ordström
flöto om hvartannat i brusande fart hälsningar
från det vackra Helsingfors, från det lummiga
Kassan-ge-mej (Kajsaniemi), från min älskvärda
kusin. Hon hade rest med Gustaf Fredrikson,
gasterat i Finland. Åh, en sådan resa, utropade
hon. Det var hennes första. Hon slutade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
