Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
var vackert serverad på ett ovanligt högt bord,
så att våra små damer hade det besvärligt nog
att komma åt läckerheterna.
På min fråga, hvarför bordet var så högt,
fick jag intet svar, och när jag ville lyfta på
bordsduken, hette det i korus från damerna:
„Nej! nej! inte titta!" Jag gjorde det i ett
obe-vakadt ögonblick ändock, och till min
konster-nation såg jag tvenne likkistor, I klass och II
klass. Vi voro ju i
filosofens-begrafningsentre-prenörens byrå. Man hade lagt bordsskifvorna
öfver likkistorna, dukat festbordet öfver det hela.
Jag var synbarligen den enda bland gästerna,
som ej kände till den hemlighet, som doldes
under bordet. Man hade nog väntat på någon
exklamation å min sida, men jag mindes
benranglet vid det romerska gästabudet, mindes det
klassiska: „Hvad I ären, har jag varit, hvad jag
är, skolen I blifva". Jag fällde ned bordduken,
och lifvets och glädjens vågor gingo åter som
förr. — Jag borde här måhända göra de
reflexioner, som värden verkligen icke underlät att
göra, nämligen att vi dagligen och stundligen
gå öfver grafvar, men läsaren skall göra den
melodramen lika väl, kanske bättre än han
eller jag.
När man är ung, har man alltid roligt med
teaterfolk — det är icke så, när man är äldre.
Det sjöngs och det deklamerades; där förekom
t o. m. finsk deklamation, ty Zachris „Snutfager",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
