Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
där, utom en viss godmodig nyfikenhet, intet
andligt lif gaf sig till känna. Bakom henne stack
fram ett blekt, sjukligt, af hvitt hår omramadt
jude-ansikte med ett par stora, glödande ögon.
Det var fröken Henriettes far och mor. Den
senare visade med en gest mot dörren. Jag
steg in och befann mig i ett soligt, enkelt men
väl hållet rum. Den obligata spegeln med förgylld
ram saknades icke heller. I rummet sutto tvenne
unga mycket vackra skådespelerskor, fröken Olga
Björklund och fröken Greta Dahlqvist, sedermera
friherrinnan Höpken v. Lantingshausen. Jag fick
själf presentera mig, ty ingen värdinna syntes till.
Fröken Björklund talade om att vår
värdinna var med sin läkare i det inre rummet.
Hon hade fått ett anfall af den svåra strupsjukdom,
som tidtals plågade henne. Under samtalets
gång kom det fram, att hennes sjukdom troligen
var struplungsot, något som hon själf ej visste af.
Om en stund kom fröken Henriette och
hennes läkare ut ur det inre rummet. Vår stackars
lilla värdinna såg trött och eländig ut; hon talade
endast otydligt och i hviskande ton. Hon var
vackrare än någonsin, febern gaf åt hennes fina,
mattgula hy ökad färg, de stora, granna ögonen
lyste af en fuktig glans, som gaf dem ett uttryck
af smärtfull ömhet. På doktorns uttryckliga
befallning blef den lilla tillämnade bjudningen
inställd. Vi fingo genast taga afsked och gå.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
