Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
förbehållsam i att yttra sig, när det gällde att
taga parti för eller mot olika riktningar. Man
bör ej draga för långt gående slutsatser, allra
minst då det gäller konst, men i ett bref från
1864 till Fr. Cygnaeus skrifver han några rader,
som peka åt samma håll: „Vid detta lag torde
fotografier af Löfgrens ’Erik och Katharina’ hafva
anländt och undergått granskningar, som
talmannen för våra konstintressen ej skall underlåta att
ägna densamma. Enligt mitt förstånd är taflan
rent ut sagdt ett mästerverk och vittnar om de
obegripligaste framsteg". Hvarje tillstymmelse till
historiemålning — Helena Schjerfbecks »Döende
krigare" m. fi. — vann i honom alltid en
öfverseende bedömare. Yttrandet om Edelfelt och
teckningarna till Fänrik Stål: „Nå, så ha vi honojn
där, hvarest han skulle ha börjat", säger
detsamma.
En gång kommo vi i en ifrig diskussion om
en obegriplig tafla af Magnus Enckell, som
Estlander fann undermålig — jag vill minnas, att
det var den gråvioletta „Melancolia".
„Nå, men hvad begär du till först af ett
konstverk".
„Ett uns geni! Fins det där, så må verket
vara i Rosettis eller Courbets stil, framställa höga,
ideala eller banala tankar. Geniet öfverskyler
råheten hos en Falstaff och tvetydigheterna hos
en Candide. Jag bryr mig ej om några skolor;
geniet bildar själf sin skola".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
