Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
kan dock förlora något, som är dyrbarare än
själfva lifvet".
Med anledning af dessa hans yttranden
letade jag ur mina papper och anteckningar fram
en del uttalanden af framstående icke-svenska
militärer, som jag i tiden samlat i akt och
mening att lämna dem åt en god vän, en svensk
officer, som skulle skrifva några artiklar i fråga
om det vid denna tid så gränslöst försummade
försvaret. Med en del nödiga förkortningar anför
jag dem här.
Gamle generalen baron Edvard af Forselles,
som varit med om många krig, plägade säga om
svenskarna: „Karl XII öfveransträngde sitt folk;
sedan dess är mannamodet förflyktigadt hos dem,
tapperheten har ångat ut. Nu ids de inte ens
försvara sitt fädernesland. Det är ett omoraliskt
folk". (Han tillade några yttranden, som kejsar
Nikolai I skulle ha fällt 1855, dem det är
lämpligast att bortlämna).
General W. v. Dæhn sade om svenskarna:
„De äro fysiskt sunda som en tjuguåring och ha
stort behof af hans fröjder. Till själen äro de
tvifvelsjuka och erfarna som en gubbe. Därför
håna de sina dygder och kela med sina fel. De
äro resoluta vid jubelfesterna men köpslå om
frågan, huruvida allt det där, som de dock njuta
af, lönar mödan att försvara".
General Werder, tysk militärattaché i
Ryssland, anställd vid Alexander III:s person, sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
