Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
1902. Jag testamenterar idén åt unga, friska
viljor i de resp. föreningarna; den är vacker, den
är kulturbärande och bevarande, den är
fosterländsk, det lönar sig att taga upp den, den är
sist och slutligen mycket lättare realiserad än
man tror. Det behöfs bara ett uns energi. Men
föll planen i sin helhet, så har det ej hindrat
mig att i några detaljer genomföra den. Därtill
manades jag af året 1904, då Estlander den 31
januari fyllde 70 år, då den 5 februari
hundraårsdagen af Runebergs födelse inföll.
Hvad Runebergs-medaljen beträffar, hade
initiativet därtill tagits redan tidigare af
Svenska litteratursällskapet, men för de bobrikoffska
dumheternas skull lämnats därhän. Jag tog upp
saken på nytt, och tack vare C. G. Estlanders
medverkan, som framgår af ett hans bref af den
9 mars 1903 till mig — olämpligt att nu här
referera — och statsrådet M. Hallbergs alltid
varma intresse för finsk medaljkonst, drefs saken
igenom, förbi alla officiella myndigheter. Frågan
ligger emellertid utanför ramen till denna essay,
hvarför jag lämnar den åsido. Däremot berör
frågan om C. G. Estlanders minnespenning på
det närmaste dessa minnen och är därtill som
tidsbild för den period vi upplefvat så belysande,
att jag helt visst ej vill underlåta att här
vidlyftigare beröra densamma.
Då jag på goda grunder antog, att min
gamle vän C. G. Estlander, som var en korrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
