Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
frukosten. Man åt litet af hvarje och om
hvartannat. Fursten kommenderade fram söt och torr
champagne och finskt brännvin, „ty det var
fruktansvärdt starkt och godt". Det gick med andra
ord till ungefär som i officerskasinot i Krasnoje
Selo, medan baron Gösta Aminoff var gardets
chef. Fursten talade öppenhjärtigt om, att han
aldrig väntat sig att i en sådan här småstad finna
så betydande personligheter som de, hvilka
presenterats för honom, så imposanta kyrkor och
salar. Han hade som ung löjtnant varit i
Helsingfors och erinrade sig från den tiden staden
som en „bicoque", och, vändande sig till mig,
sade h^n: „En prelat sedan som denne (Råbergh),
han talade och såg ut som en riktig abbé,
fine-ment, d’une manière rusée, har jag ej sett på
länge".
Det kom ett telegram. Adjutanten, baron
van der Hoven gick ut för att taga emot det.
Uti väntrummet fann han den högtidlige, af
höggradig sockersjuka lidande grefve Cronhielm,
presschefen, som efter otaliga bugningar,
vördnadsbetygelser och inviter tvangs att sitta ned
och hålla till godo.
Fursten och jag smickrade hvarandra. Han
sade: „Ni är icke finne, ni är normand eller från
Artois, af de blonda nordfransmännens ras".
När jag protesterade, ville han göra mig till
svensk. Jag medgaf, att jag väl vore
schvedo-man, men finné, absolut finne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
