Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
med regeringsmakten. Jag såg från rummet,
där jag stod, så godt som hela ceremonin
och hörde talet, som hölls af Josua
Johanson, och jag förargade mig åt en passus i detta
tal. Prelaten sade, att vårt samhälle gripits af
djupaste fasa öfver mordet på hans företrädare.
Detta var nu icke sannt. Senator Vuorenheimo
öfversatte talet till ryska, och fursten besvarade
detsamma. Han talade improvista
förvånans-värdt lätt och klart. Deputationen begaf sig i
sinom tid åter till staden.
När vi så åter skulle behandla
möbleringsfrågan, vände sig fursten till mig, och i det han
såg på mig så skarpt han det kunde, frågade
han: „Var den där „fasan" (horreur), som
prelaten talade om, så stor i Finland,–-ni
vet?"
„Nej!" blef mitt svar, „man kunde möjligen
tala om bestörtning (stupéfaction), men den gick
snart öfver, ty han, som är borta, var hatad, han
behandlade svåra olyckliga frågor ovarsamt.
Detta är sanningen om saken och mannen. Hans
bortgång var en befrielse. Tag mig såsom
exempel. Min äldste son förlorade sin tjänst vid
finska militären, drefs öfver på en bana, som han
ej älskar, min yngste son flydde från landet och
kommer, till min och hans moders stora sorg,
aldrig mera åter. —––-—–
Kan man vara annat än lycklig öfver att befrias
från en, som burit otaliga olyckor af denna art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
