Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
å tjänstens vägnar, hvarför jag jämförelsevis
sällan kom i beröring med honom. Egentligen
skedde det endast, då censuren bråkade som
värst. Då gick jag upp till honom än ensam,
än i egenskap af introduktör för redaktörer från
olika håll i landet och talade om och om igen
för den eviga sanningen, för det fria ordet, som
för mig blifvit en religion, en religion, inför
hvilken tyvärr hvarje ryskt tschinovnikhjärta står
kallt och som hvarje rysk hjärna har svårt att
fatta.
Det lyckades vanligen så där till hälften.
Han påstod sig själf vara öfvervakad, hans
omgifning delade ej hans liberala syn på
företeelserna. Denna omgifning höll faktiskt af
öfvertygelse på censuren, denna den dummaste af alla
dumma inrättningar på jorden. Det är verkligen
så, att förståndet kan taga miste, endast
dumheten är ofelbar. En gång, när censuren varit
mer än lofligt kittslig mot några finska
tidningar, gingo redaktör A. Frenckell och jag upp till
fursten. Frenckell framhöll spirituellt och
ogene-radt som gentlemän höfves de gränslösa
svårigheter tidningspressen har att kämpa mot.
Fursten hörde på en stund, så drog han upp en
låda i sitt skrifbord och kastade fram en packe
ryska tidningar och flygblad.
„Ser ni, mina herrar, dessa små ryska blad,
om hvilkas tillvaro jag förut ej haft en aning,
de ha sändts mig från olika delar af Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
