- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Femte delen /
240

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

värme. Utan att vidare hälsa sade han ifrigt, men
nästan högtidligt allvarligt: „Det har nu händt,
det, som vi alla väntat, sitt ner och läs". Och
utan att taga ögonen från det telegram han läste,
sköt han till mig ett af dessa långa telegram,
som han alla dagar emottog. Det första mitt
öga föll på var ett ord, som kommer att
ljuda och genljuda så länge tapperhet och
mannamod skattas högt på vår jord, så länge den
största insats vi kunna ge för en idé, själfva
lifvet, betyder något. Tsuschima, läste jag för
första gången . . . Tsuschima, heliga ord och
heliga ort! Här föddes i blod och smärta,
liksom allt, som födes till denna jord, den ryska
friheten. *)

Det drog långt om för mig att läsa
telegrammet. När jag omsider slutat bladet n:o ett
och såg upp, satt fursten tungt lutad öfver
bordet, tårar glänste i hans ögon och runnö utför

*) Att saken så uppfattades äfven i de bredare lagren
af det ryska samhället, framgår bland annat af ett rörande
yttrande af en enkel, klok rysk kvinna, helt visst främmande
för alla politiska bitankar. Sedan hon med tårar i ögonen
berättat, att „vår käre Constantin" föll i striden vid
Tsuschima, tillade hon med ett vackert uttryck, värdigt en Catos
syster: „Han sändes nog ut i andra ärenden, men min tro
är, att han dock öppnat vägen för den stora folkfriheten, han
som så många andra vår tids martyrer". Det varma,
värdiga och stolta tonfallet i hennes stämma slog mig så, att
jag varit färdig kyssa hennes lilla, knubbiga hand, om den
blott varit bättre tvättad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:26:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/5/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free