Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
tala om sina olyckliga kolleger vid hofrätten.
Som kändt hade på Bobrikoffs tillskyndan
hof-rättsråden Tujulin, Åkesson, Carp m. fi.
gentemot tydlig lag afskedats från sina tjänster.
Bo-renius hade utan vidare ämnat återvända till
Vasa, men någon hade framhållit för honom, att
en person i hans höga ställning icke kunde lämna
hufvudstaden utan att ha gjort visit hos landets
generalguvernör. Dessutom fordrade den delikata
frågan om dessa hofrättstjänstemäns återbördande
till verket, att presidenten personligen talade med
generalguvernören.
Nu kom han till mig och bad mig följa sig
till villan Bjälbo, presentera honom och tala
tungomål för honom, ty utom svenska och en
åtminstone för mig absolut obegriplig tyska talade
han endast en klen, nyländsk finska.
Jag hade i tiden under Henrik Borenius’
tändande taktpinne varit med om att sjunga
många af hans veka, vackra kompositioner —
bland dem minnes jag särskildt: „Das Vöglein
hat gesungen, Die Rose hat geglüht" — och
diktat i ungdomens vår, hållit samman och dyrkat
samma ungmö. Vi voro vänner, och vänskapen
var dessutom fäderneärfd. Ehuru nu president i
Vasa ärorika hofrätt, hade han det emellertid svårt
nog. Han hade varit med om att promulgera
tre af de förhatliga bobrikoffska förordningarna,
bland dem värnepliktsmanifestet. Huru vår
regering, när promulgation kom i fråga, bort förfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
