Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försoning.[1] På hans initiativ samlades rådet, prästerskapet och andra
ständer till Upsala möte för att råda bot på söndringen inom kyrkan.
Resultatet blef öfver förväntan godt. Genom det af ständerna fattade
beslutet ej blott återställdes enigheten inom kyrkan utan
reformationen, som i vårt land liksom i månget annat utgått från öfverheten och
i början varit dess sak, var vorden en svenska folkets angelägenhet.
Dess ställning i vårt land var betryggad och svenska folket satt i stånd
att utföra sin världshistoriska mission.
Då Sigismund sedermera anlände till Sverige för att träda i
utöfning af sin kungliga makt, uppställdes som ett oeftergifligt villkor
härför, att han skulle bekräfta Upsala mötes beslut. Han motsatte sig
länge uppfyllandet af detta besvärliga villkor. Hertigen och rådet
äfvensom prästerna gjorde aktningsvärda försök[2] att bringa honom
till eftergift, men förgäfves. Sigismund afvisade alla uppmaningar i
den riktningen; han var en arfkonung, och af en sådan kunde ej några
löften eller försäkringar fordras. Men då konungen skulle fira sin
kröning i Upsala, trädde hertig Karl i spetsen för ständerna, och gaf
honom att välja mellan att vedersaka fädernekronan eller afgifva den
äskade försäkringen. Sigismund råkade i ett svårt bryderi. Hela den
katolska världen hade sina blickar riktade mot honom; katolikerna
hoppades, att han skulle bereda seger åt deras sak, och nu ville
undersåtarna i arfriket genom en försäkran fullständigt binda händerna på
honom.
Han uppbjöd alla medel att inverka på hertigen, men denne
var obeveklig, och slutligen måste han falla undan; med en dyr ed
förpliktade han sig att upprätthålla Upsala mötes beslut och uppfylla
öfriga villkor. Det var en betydande framgång för hertig Karl och
ständerna, de hade omgärdat sin religion och samvetsfrihet med de
säkraste garantier; de hade i första kraftmätningen med konungen
afgått med seger.
Sigismund visade dock snart, att han ej ansåg sig bunden af en
ed, som var honom aftvingad; han bröt mot den på mer än ett sätt,
men därmed beträdde han olaglighetens väg och tvang sina
undersåtar att göra motstånd. Så uppkom mellan Sigismund och hans svenska
folk, företrädt af hertig Karl, den konflikt, som slutade med hans
afsättning. Innerst var konflikten af religiös karaktär, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
