Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karaktär behöll den äfven, sedan den ledt till öppet krig och försvaret af
protestantismens sak öfvertagits af Karls store son.
Sigismunds regering var emellertid Sveriges brytningstid ej blott
i religiöst utan äfven i politiskt afseende. Sigismund ansåg sig såsom
arfkonung vara ”af Gud gifven och förordnad”[1] och därför hafva
oinskränkt makt, men denna ansåg han sig böra uteslutande använda till
befrämjandet af katolska reaktionen.[2] Med denna uppfattning kom
han emellertid i afgjord motsats till den nationella riktning, som i följd
af reformationens frigörande inverkan gjort sig kraftigt gällande i
Europa och som i Sverige hade sin kraftigaste målsman i hertig Karl.
Så länge den religiösa frågan stod i förgrunden, kom denna motsats
ej till synes, men då det efter kröningen blef fråga om att bestämma
Sveriges styrelsesätt under unionen med Polen, trädde den tydligt i
dagen, helst det snart blef klart, att Sigismund i strid mot sin
försäkring ärnade begagna sig af sin makt för att bereda katolicismen seger
i fäderneriket. Hertigen hade förutsett, att frågan om riksstyrelsens
ordnande skulle leda till förvecklingar och hade därför redan i januari
1593, således långt före Sigismunds ankomst till Sverige, till rådet
hemställt, om ej det förut utarbetade, ehuru sedermera ogillade
unionsfördraget (Kalmar stadgar) borde öfverses[3], och då denna hemställan ej
ledde till någon åtgärd från rådets sida, hade han själf uppgjort ett
förslag till regeringsordning. Under kröningsdagarna yttrade han mer
än en gång, ”att alla saker måste vara afhandlade mellan konungen
och ständerna, innan kronan sattes på Sigismunds hufvud”.[4] Att
han härvid syftade på riksstyrelsens ordnande, framgår bland annat
däraf, att han delgaf konungen innehållet af nyssnämnda förslag.[5] Karls
mening var således, att äfven denna angelägenhet skulle afgöras med
samtliga ständers hörande, och därvid understöddes han af rådet.
Sigismund, som öfverhufvud ej ville tillerkänna riksdagen några
befogenheter, fann det ”fast betänkligt”, att några andra ständer än hertigen
och rådet hördes.[6] För tillfället lyckades ock Sigismund hindra
ständernas inblandning i frågan, men följden blef, att denna aldrig ordnades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
