Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då den nämligen efter Sigismunds kröning åter upptogs till
behandling, visade det sig snart, att de olika förslagen till dess afgörande
— sådana uppgjordes nämligen äfven af konungen och rådet — voro
omöjliga att sammanjämka. Hertigens förslag, som gick ut på att
han såsom rikets arffurste skulle träda i konungens ställe och regera
med råds råde, ville ej konungen och väl ej heller rådet antaga,
emedan hertigen, om det blef gällande, skulle bli allt för mäktig.
Rådets förslag, som afsåg riksstyrelsens utöfvande af hertigen och rådet
på kollegialt sätt, godkändes endast af förslagsställarna. Visserligen
var hertigens makt enligt detsamma betydligt reducerad, men syftet
med detsamma liksom med hertigens var att åvägabringa en regering,
som ägde tillräckligt stor makt att tillvarataga samt skydda rikets
intressen mot ett otillbörligt ingripande från Sigismunds sida, och det
stred mot dennes afsikter. Dessutom innebar det ett försök att skapa
en rådsstyrelse af ungefär samma slag som den under
Kalmarunionen och kunde därför ej vinna hertigens bifall. Konungens förslag,
som åsyftade en delning af makten mellan hertigen och rådet å ena
sidan samt särskilda af honom tillsatta ståthållare å andra sidan, ville
hvarken hertigen eller rådet acceptera, emedan de insågo, att följden
af dess antagande skulle bli, att tvänne regeringar uppkommo i
riket. Konungen skulle därigenom blifva i tillfälle att regera Sverige
från Polen och således verka för katolicismens införande.[1]
Då det blef uppenbart, att konungen och hertigen ej skulle blifva
ense om en regeringsordning och tiden för Sigismunds afresa stundade,
tillstyrkte rådet, sedan det uppgjort ett medlingsförslag, att konungen
för hertigen endast skulle utfärda en fullmakt af det innehåll, att denne
skulle utöfva styrelsen enligt Sveriges lag och privilegier samt
konungens ed. Sigismund följde ock detta råd så till vida, att han utfärdade
fullmakt för hertigen och rådet att ”samtligen” regera och förestå
arfriket[2], men därjämte tillsatte han ock som bekant ståthållare, hvilka
erhöllo fullmakter, som gjorde innehafvarna så godt som oberoende
af centralregeringen.
Genom ett kungligt maktbud sökte han således afgöra den
viktiga frågan om interimsstyrelsen, men häraf följde, att såväl hertigen
som rådet gjorde invändningar och vägrade godkänna fullmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
