Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämmelser angående religionen, som funnos i Upsala mötes beslut,
konungens försäkran och Söderköpings riksdagsbeslut.[1] I den andra
punkten förmanades ständerna att ”oryggligen” hålla fast vid den
huld- och troskap, de svurit konungen. I den tredje frågades, om
Söderköpings beslut “må eller kan ryggas“, och i fjärde, om ej en
“myndig anseende legation“ borde afsändas till Polen för att bedja
konungen med det första återvända hem. Ständerna uppmanades att
angifva de personer, åt hvilka legationen kunde anförtros, äfvensom
yttra sig om de “punkter“, som skulle andragas hos de polska ständerna.
Den femte punkten handlade om regeringen. Efter Kongl. Maj:t, heter
det i den, sagt H. F. N. ifrån regeringen och anförtrott den åt rådet,
men alldenstund enligt arfföreningen ingen borde sättas framför H. F.
N., ville han utan menige ständers samtycke hvarken hafva sig
därifrån “afsagt eller tillträngt“. I sjätte punkten begärdes ständernas
utlåtande om hur det finska bullret fogligast och bäst skulle kunna
stillas. Den sjunde och sista punkten handlade om postvapen.[2]
Vid genomläsandet af dessa punkter finner man, att, om man
bortser från fjärde, sjätte och sjunde punkterna, hertigen i dem endast
begärde få veta, om ständerna ville hålla fast vid förut fattade beslut och
att, såsom hertigen äfven framhöll, det ej var fråga om att besluta
något nytt.[3] Under förhandenvarande förhållanden, då det var de
samlade ständerna bekant, att hertigen kommit i oenighet både med
konungen och rådet, emedan de vägrade att ställa sig nämnda beslut,
enkannerligen det i Söderköping fattade, till efterrättelse, innebar
hertigens framställning ej blott en uppmaning till ständerna att hålla fast
vid besluten utan ock vara behjälpliga vid deras verkställande, vid
deras tillämpning efter ordalydelsen. Med andra ord: han sökte hos
ständerna finna det stöd, han förut, ehuru förgäfves, sökt erhålla
hos rådet, men häraf följde ock, att han hänsköt sin tvist med detta
till ständernas afgörande. Af det sätt, hvarpå de senare afgjorde denna
angelägenhet, berodde sedan hans handlingssätt. Gåfvo de honom
rätt, då var han villig att fortfara med regeringen, trots att konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
