Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanfatta “ett helt verk“, hvilket naturligtvis var ett förslag till
beslut. Detta lät han sin sekreterare uppläsa, och vid samma tillfälle
anställde han en sträng räfst med några adelsmän, som “skamligen
beryktat“ honom och betungat allmogen med skjutsfärder. En annan
sekreterare fick redogöra för orsakerna till det finska upproret; allt
emedan hertigen ville upphetsa bönderna mot dem, som motarbetat
honom, och det lyckades honom äfven. Då de församlade tillspordes,
om de ville straffa nämnda adelsmän, ropade alla bönderna “ja“, och då
sekreteraren kom till punkten om de sex veckorna, ropade de, att det
var för lång tid. De, för hvilka de voro afsedda, kunde väl “besinna“
sig på kortare tid.
Under dylika förhållanden, då enhvar, som gjorde hertigen
motstånd, lopp fara att bli öfverfallen af bönderna, var det
naturligtvis ej lätt för de öfriga stånden att göra sig hörda. De gjorde
emellertid ett försök att inverka på beslutet, så att dess bestämmelser ej blefvo
allt för våldsamma. Då hertigen senare lät tillställa ständerna kopior
af beslutet med begäran, att de skulle yttra sin mening om detsamma,
uppsattes och inlämnades en insaga däremot. Hvilket eller hvilka
stånd, som författat och afgifvit den, uppgifves ej, men säkert ha
prästerna därvid spelat hufvudrollen. I åtskilligt erinrar den nämligen
om deras ofvan relaterade svar.
Till att börja med framhålles i insagan, att då något i menige
riksens saker skall beslutas, måste, “så framt det stadigt och fast blifva
skall“, alla rikets ständer och landskap vara företrädde, men vid det
pågående mötet var af rådet endast en medlem tillstädes,
ridderskapet, adeln och krigsbefälet från några landskap hade alldeles uteblifvit,
hvarför mötet ej var berättigadt att fatta ett allmänt beslut, i all
synnerhet som mycket i det framställda förslaget därtill var emot
Kongl. Maj:ts stränga befallning. Följdriktigt föreslogs ock, att något
allmänt beslut ej skulle underskrifvas och förseglas, förrän alla
ständerna blifvit eniga.[1] Om hertigen emellertid “trängde på“, att de
församlade “samtlige“ skulle underskrifva ett beslut, så invändes mot
det, som förelåg, att det ej var tillkommet på sätt, som stämde
öfverens med vedertaget bruk. Det grundade sig nämligen ej på
ett af ständerna gemensamt afgifvet och af rådet sammanfattadt
svar, utan det var uppsatt af “andra“, hvarför ock mycket fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
