Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ständernas dom hade fallit, och hertigen kunde vara nöjd därmed.
På deras “samhälliga“ begäran förblef han i utöfning af regeringen. Vid
konungens bestämmelser därom fästes ej något afseende, de voro
enligt ständernas mening olagliga. Väl var hertigen vid regeringens
utöfvande fortfarande bunden vid rådet, men bestämmelsen härom
grundade sig på förutsättningen, att riksråden förenade sig med hertigen,
d. v. s. erkände, att de handlat orätt, då de förut nekat honom sitt
underströd. Afgåfvo de ej en dylik förklaring inom den i beslutet
angifna tiden, ägde hertigen på nytt sammankalla ständerna och med
deras hjälp utkräfva det stadgade straffet, d. v. s. behandla dem som
rikets oroliga och afsöndrade lemmar. Lägg härtill, att den beslutade
beskickningen till konungen skulle utföras af personer, tillhörande
rådet, enligt en instruktion, mot hvilken det enligt deras mening väl
kunde vara mycket att anmärka, så förstå vi väl, att de rådsvänliga
bland ständerna betänkte sig, innan de gåfvo vika för hertigen. Den
möjligheten fanns ju ock, att ständerna skulle nödgas bli rådets
ställföreträdare vid den verkställande maktens utöfning, och det var
visserligen något fullkomligt nytt. Somliga af ständerna torde nog
ha tagit en dylik eventualitet med i beräkningen, men de hoppades,
att rådet skulle falla undan och att en dylik lagstridighet därigenom
skulle kunna undvikas; de fingo dock snart erfara, att de i så fall
missräknat sig. Om beslutet således med sin udd är riktad mot rådet, så
fanns dock en möjlighet för detsamma att hålla sig kvar vid ämbetet,
nämligen genom en anslutning till hertigen och ständerna, men
annorlunda ställde sig saken för de kungliga ståthållarna, de måste, så framt
ej konungen mäktade hålla dem kvar, nedlägga sin myndighet. De
började ock, så snart beslutet blifvit bekant, öfvergifva sina poster.
Nog kunde alltså författarne af insagan med skäl invända mot
beslutet, att mycket fanns däri, som de ej kändes vid. Förgäfves söker
man däri den hofsamhet, som vi sett framträda i svaren. Klart
framhålles, att ständerna ej blott hade att iakttaga, hvad de beslutat, utan
efter råd och förmåga hjälpa till, att det blef efter ordalagen uppfylldt.
Att det var med böndernas hjälp, hertigen i hufvudsak lyckades gifva
det den lydelse, han önskade, har af författare antagits[1], och det
bestyrkes, som vi finna, af urkunderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
