Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Verkställandet af Arboga beslut i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hunnit vänja sig vid att oberoende af konungen sammanträda och fatta
beslut; viktigare var, att ständerna utan medverkan från rådets sida
hållit riksdag och fattat beslut i rikets högviktiga, vårdande ärenden.[1]
Det är ock rådets uteblifvande i förening med det hänsynslösa sätt,
hvarpå beslutet åvägabragtes, som gaf riksdagen dess i egentlig mening
revolutionära prägel.
Rådets frånvaro blef icke tillfällig. Det höll sig borta äfven från
de följande ständermötena under Sigismunds regering. I själfva
verket var ett samarbete mellan hertigen och detsamma omöjliggjordt på
den rättsbasis, som förefanns. Väl hette det, att Arboga beslut grundade
sig på Söderköpings beslut, men det var ej rådets åsikt. “Jag vet mig
aldrig med den grund eller besked hafva förseglat Söderköpings beslut,
att saken därhän skulle tydas eller förstås, att man med våld skulle
tvinga alla dem, som icke ville vara med oss ense“, skref Gustaf Banér
till Hogenskild Bjelke kort efter Arboga riksdag[2], och denna
uppfattning hade nog samtliga rådsherrarna förutom Axel Lejonhufvud. I
och med det samverkan mellan hertigen och rådet upphörde, bortföll
emellertid den motvikt, som dittills funnits mot hertigens kraftpolitik.
Efter Arboga riksdag framstod Karl faktiskt såsom Sveriges diktator.
Det hade nämligen visat sig och visade sig under den närmast följande
tiden, att ständerna voro verktyg i hans hand. Riksdagens ringa
utbildade organisation och bristen på lagliga former äro goda
förklaringsgrunder, men äfven hertigens medfödda egenskaper som folkledare
måste tagas med i betraktande.
Emellertid, samtidigt med att hertigen skilde sig från rådet och
syntes vilja taga hela makten i sin hand, aflägsnade han sig äfven från de
högre stånden. Vi ha nyligen sett, huru energiskt präster och borgare
opponerade sig mot hertigens kraftpolitik. Om de också måste falla
undan för honom och de larmande bönderna, så var det dock tydligt,
att rådet bland nyssnämnda båda stånd hade åtskilliga anhängare. Ett
ännu kraftigare stöd kunde de påräkna att finna inom adeln, hvilken
genom sitt uteblifvande från riksdagen inlagt en tyst protest däremot.
Samma gäller ock om krigsbefälet från Götaland. I Småland förbundo
sig adel, krigsfolk och menige man på ett möte i Växiö att hålla
tillhopa och “blifva vid riksens råd“; om något fientligt vederfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
