Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sigismunds åtgärder med anledning af Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men utom frågan om regeringen, hvilken af hertigen således
angifves som förnämsta skälet till riksdagen, fanns det äfven andra
anledningar till densamma. Liksom i riksdagskallelsen hänvisades till
förhållandena i Finland, där “uppenbart uppror“ utbrutit, och till
nödvändigheten, att konungen genom ständerna blefve kallad åter till
riket. Liksom i motiveringen af Söderköpings riksdag hänvisades
äfven till rikets bästa; det hade ej varit fråga om att besluta
annat än det, som lände Kongl. Maj:t och riket till gagn och välfärd.
Sedan sistnämnda riksdag hölls, hade ställningen så till vida blifvit
betänkligare, som inbördes krig utbrutit; konungens återkallande var
därigenom vordet en riksvårdande angelägenhet.[1]
Något svar å denna skrifvelse finnes ej bevaradt och har helt visst
ej heller blifvit afgifvet. Genom att ånyo sammankalla ständerna, och
denna gång trots konungens offentliggjorda förbud, hade hertigen gjort
brytningen fullständig.[2] Konungen visade det på så sätt, att han ej
lämnade hertigens sändebud företräde. Hertigens tjänare, Isak Behm[3],
som sändes till Warschau vid tiden för Arboga riksdags öppnande,
väntade under åtta dagar förgäfves på företräde hos konungen; han måste
slutligen återvända med oförrättadt ärende.[4] Ett annat sändebud,
Peder Brask[5], som hertigen affärdade senare i uppdrag att bland annat
underrätta konungen om Arboga riksdags afslutning, blef bemött på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
