- Project Runeberg -  Hertig Karl och Sigismund 1597-1598 /
74

(1906) [MARC] Author: Axel Jonsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ständermötet i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kränkande skrifvelse, erinrade de om att de voro i riket bofaste och besuttne
män samt konung och fädernesland med “ed och trygghet“
förpliktade, så att yttermera försäkran och gisslan ej med rätta kunde
fordras af dem. De framhöllo ock, att den begärda försäkringen sträckte
sig så långt, att hvarken de eller någon annan mäktade fullgöra
densamma. Efter att ha mottagit denna skrifvelse skref hertigen[1] och
affordrade dem deras söner men utan resultat. Flera af de i
Stockholm närvarande adelsmännen undertecknade en skrifvelse[2], i hvilken
de gingo i god för att nämnda rådsherrar skulle förhålla sig alldeles
“roligen“, och därmed måste hertigen låta sig nöja.

Under tiden hade mötesförhandlingarna pågått i Stockholm.
Hertigen var naturligtvis ej nöjd med de svar, han erhållit å sina punkter.
I en inlaga, som han med anledning af dem uppsatte och lät tillställa
ständerna, klagar han öfver att han ej erhållit sådana svar, som kunde
vara honom till rättelse. Han ville emellertid öfverse därmed,
alldenstund ständerna ej kunde ha så noga kännedom om alla “förlupne“
handlingar. Efter denna ingress öfvergick han till den så ifrigt påyrkade
legationen till Polen. Han hade, säger han, blifvit uppmanad att underhandla
med rådet därom. Med anledning däraf upprepade han sina
betänkligheter mot att bruka rådsmedlemmar därtill, “då de med sådana handlingar
och stämplingar omgå“. De hade ock “traktat honom efter lif och
välfärd“. Alldenstund rådsherrarna ej heller voro tillstädes och med
legationens afsändande ej borde fördröjas, frågade han, om densamma
skulle anförtros åt “andra“. För den händelse ständerna fattade ett
dylikt beslut, borde de angifva innehållet af sändebudens instruktion.

Då ständerna ej svarat något “uttryckligt“, om rådet fortfarande
skulle få vistas på fri fot, bad han dem säga sin “fullkomliga“ mening
och tillika förklara, om de sitt löfte likmätigt ville hjälpa till att
“motstå“ rådsherrarna, om dessa begynte “något obestånd” i landsändarne.
Adelns svar, att de personer, som af honom tagits i fängsligt förvar,
skulle straffas med alla ständers enhälliga råd och samtycke, lämnade


[1] Den 15 aug. samma dag, de utskickade återkommo till Stockholm. Karls
kalend. Hertigen omnämner i skrifvelsen, som var ställd till Gustaf Banér, Klas och
Thure Bjelke, att han mottagit deras bref (af 12 aug.). Brefvets slut: ”Männ huar
ij dätt icke göre vele (sända sönerna), då måste i vare förtänckte att blifue i denn
förvaringh, där vij vethe eder tilstäde blifue, och där i någett obeståndh icke förethage
kunne, där i måghe vethe eder efther rätthe“. Handl. rörande riksråden.
[2] Finnes bland riksdagsacta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jahertigka/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free