- Project Runeberg -  Hertig Karl och Sigismund 1597-1598 /
75

(1906) [MARC] Author: Axel Jonsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ständermötet i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han åt sitt värde, “hvad straffet vidkom“, han ville blott veta, om
desamma skulle få vistas på fri fot under “mellantiden“, d. v. s. tills
de blifvit lagligen förhörda och dömda.[1] På frågan om hur “bullret“
i Finland skulle stillas hade ej heller svarats, som “saken kräfde“. Han
hade brukat nog med förmaningar[2]; han begärde därför bestämdt få
veta, huru det skulle förfaras med finnarna.

Å denna inlaga finnes endast ett svar i behåll, och det härrör utan
tvifvel från samma fraktion af adeln, som afgifvit svar I. Tonen i
detsamma är alltigenom oppositionell och stundom sårande för hertigen
personligen. På frågan, om legationen skulle anförtros åt andra än
rådsherrarna, gafs ej något svar. Det begärdes blott, att ständerna
skulle få sig instruktionen delgifven. Den finska expeditionen
afstyrktes under föregifvande, att det ej var rådligt, att hertigen aflägsnade
sig från Sverige, då konungen såväl som ständerna uppdragit åt honom
och rådet att utöfva regeringen under konungens frånvaro. Efter denna
erinring om att hertigen borde regera med och ej utan rådet
framhålles det olämpliga i att han begaf sig bort, då rikets välfärd berodde
af honom och han var “den endeste af den kungliga familjen, som
till år och förstånd kommen var regementet att förestå“.[3] Han
uppmanas därför ånyo att förordna några andra gode herrar, hvilka kunde
alla saker “lagligen“ och “skäligen“ företaga. Hertigens förnyade
framställning om rådet synes ha varit mer, än adeln kunde fördraga.
Afvisande, nästan snäsigt, anhöll den om att H. F. N. ville nådigst så
länge hafva fördrag och förskona dem att ytterligare, än hvad som
gjorts, svara till den punkten.[4]

Det dröjde, innan detta svar[5] öfverlämnades till hertigen.
Förmodligen vägrade somliga af adeln att vara med därom, och dessutom
ansågs väl lämpligt, att rådets betänkande först inhämtades. Den


[1] Han böjde sig således för adelns i svar I gjorda invändning.
[2] För att yttermera styrka detta erinrade han om det bref, han i går bekom.
Syftar här på Arvid Erikssons ofvan, sid. 67, not 6, anförda svar.
[3] Jfr Arboga beslut. Stiernman I, s. 447.
[4] Bådo, alldenstund de utskickade ej återkommit, ”det H. F. N. ville nådigst hafue
så lenge tolemod och forskone os ther med att svare till the punchter yterligere ähn
vi vtj then andre punckten tilförennde — — — — gjort haffue.”
[5] Enl. anteckning gjord af Mornay på svaret blef detta den 8 och 10 aug.
”presenterit greff Axell och her Carl Sture, huilcket de intitt haffue antage velet, omsijder
bleff dett H. F. N. sielff antvardet den 12 aug.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jahertigka/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free