Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ständermötet i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han åt sitt värde, “hvad straffet vidkom“, han ville blott veta, om
desamma skulle få vistas på fri fot under “mellantiden“, d. v. s. tills
de blifvit lagligen förhörda och dömda.[1] På frågan om hur “bullret“
i Finland skulle stillas hade ej heller svarats, som “saken kräfde“. Han
hade brukat nog med förmaningar[2]; han begärde därför bestämdt få
veta, huru det skulle förfaras med finnarna.
Å denna inlaga finnes endast ett svar i behåll, och det härrör utan
tvifvel från samma fraktion af adeln, som afgifvit svar I. Tonen i
detsamma är alltigenom oppositionell och stundom sårande för hertigen
personligen. På frågan, om legationen skulle anförtros åt andra än
rådsherrarna, gafs ej något svar. Det begärdes blott, att ständerna
skulle få sig instruktionen delgifven. Den finska expeditionen
afstyrktes under föregifvande, att det ej var rådligt, att hertigen aflägsnade
sig från Sverige, då konungen såväl som ständerna uppdragit åt honom
och rådet att utöfva regeringen under konungens frånvaro. Efter denna
erinring om att hertigen borde regera med och ej utan rådet
framhålles det olämpliga i att han begaf sig bort, då rikets välfärd berodde
af honom och han var “den endeste af den kungliga familjen, som
till år och förstånd kommen var regementet att förestå“.[3] Han
uppmanas därför ånyo att förordna några andra gode herrar, hvilka kunde
alla saker “lagligen“ och “skäligen“ företaga. Hertigens förnyade
framställning om rådet synes ha varit mer, än adeln kunde fördraga.
Afvisande, nästan snäsigt, anhöll den om att H. F. N. ville nådigst så
länge hafva fördrag och förskona dem att ytterligare, än hvad som
gjorts, svara till den punkten.[4]
Det dröjde, innan detta svar[5] öfverlämnades till hertigen.
Förmodligen vägrade somliga af adeln att vara med därom, och dessutom
ansågs väl lämpligt, att rådets betänkande först inhämtades. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
