77 (Hertig Karl och Sigismund 1597-1598)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ständermötet i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något med förmaning.[1] Läte finnarna ej varna sig utan “lade sig
fientligen upp“, skulle hertigen ha rätt att använda vapenmakt och
fördenskull äga medföra krigsfolk, skepp och skytt. Som försvar härför[2]
framhålles, att finnarna ej afstått från sitt fientliga förehafvande, ehuru
de Arboga beslut likmätigt blifvit varnade och sedan af hertigen stämda
samt att konungen, trots upprepade påminnelser, ej gjort något för att
afhjälpa oredan.

Angående riksråden blef beslutet, som bekant, af den lydelse, att
de ej kunde kännas eller gillas för några rådspersoner, förrän de friat
sig från de anklagelser, som hertigen och ständerna kunde hafva emot
dem. Att ständerna med tvekan gifvit sitt samtycke härtill, framgår
däraf, att de förklarade sig ej vara mäktiga dem antingen till eller från
rådsämbetet sätta, utan tillkom detta höga öfverheten. En suspension
ansågo de sig dock kunna besluta, emedan råden ej förestodo sina
ämbeten, som sig ägnar och bör och Söderköpings beslut fordrade.
Beslutet blef således i denna punkt ej så strängt, som hertigen önskat. Det
erkännes emellertid, att den af honom åsyftade häktningsåtgärden kunde
varit befogad, men utan laga ransakning och dom kunde den ej
vidtagas, hvarför, då riksråden genom sitt uteblifvande förhindrat en dylik
procedur, målet mot dem tills vidare nedlades. De voro alltså ställda
under åtal, och rättegång skulle mot dem inledas vid lämpligt tillfälle.
Härtill kom, att, såsom det hette i beslutet, de skaffat sig
fullmakter fientligen att sätta sig emot H. F. N.; i beslutet
inrycktes därför en bestämmelse, enligt hvilken ständerna förpliktade sig

[1] Bland riksdagsacta finnes ett af hertigen författadt förslag till beslut, dat. den 4
juli 1597, och häri står ang. denna sak: ”Therföre så hafve vij — — — — inthet bättre
medell — — vptänckie kunnitt, änn att vår nådige Herre och Furste sig vthi eigen
person tijd öfver begifve ville att lagligen med sin närvare — — — sådan
blodstörttningh — — — afläggie och effter bägge parternes förhöör och sakens skärskutningh
them som till sådantt oproor ett ophoff och orsak varitt hafve tilborligen straffe,
till hvilken rese vij samptyckt och bevilgett hafve — — —.”
[2] I hertigens förslag anfördes till försvar för expeditionen bland annat, att de
förmaningar, som aflåtits till finnarna och konungen, ej uträttat något hos vare sig
de förra eller den senare: ”Szå hafver doch sådan trogen förmaningh breff och budh
hvarken hoss H. K. M:t heller the andre någett vthrättett, vthan H. K. M:t hafver
och them som sådantt ynkeligitt mord bedrifvitt hafve, vthan tvifvell effter theris
osanfärdige berättilse låthet sig behaghe och them therföre betacket, szå och tilsagtt
sin konunglige ynnest och nåde, thet oss icke lithet förundrer, ther af och fast värre
ähr blefvitt sedann änn forr.”

Såsom kränkande för konungen intogs ej denna mening i beslutet.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/jahertigka/0091.html

		Hertig Karl och Sigismund 1597-1598 / 77 (1906) Author: Axel Jonsson Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|