Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hertig Karls första expedition till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välvilliga känslor, som vi sett behärska honom, aflöstes snart af ovilja
och bitterhet.
Hertigens krigsfolk, som blifvit inkvarteradt i Åbo stad och delvis
förlagdt till fästningen, synes hafva erhållit alltför stor frihet. Då
slottets förråd voro slut och tillförseln till staden var otillräcklig,
utsändes truppafdelningar för att hämta proviant från de kring staden
belägna gårdarna. Härvid gjorde de sig skyldiga till öfvergrepp mot
både finnarnes person och egendom. Bland de gårdar, som hemsöktes
med våldgästning, var äfven Arvid Erikssons gård Lindö. Härifrån
bortfördes ej blott, hvad som fanns af spannmål, sängkläder m. m.
dyl., utan en hans gårdsfogde blef dödad.[1] Denna våldsbragd
uppväckte harm och vrede hos Stålarm. I en skrifvelse till svågern,
nyssnämnde Klas Fleming, sade han sig vid första tillfälle skola brandskatta
Åbo; han hotade att med sitt krigsfolk draga af och an i landet, så att
det blef alldeles fördärfvadt. Det stannade vid hotelse, men
förlikning var omöjliggjord. Såsom Stålarm handlade äfven öfriga af
krigsbefälet. Axel Kurk[2] och Anders Boije, hvilka hertigen erbjöd
försoning och lofvade, att de skulle få hämta sina hustrur från Åbo, om de
ville svara inför lag och rätt, afböjde anbudet.
Då hertigen insåg, att han ej kunde uträtta något på
underhandlingarnas väg, beslöt han anträda hemresan. I ett öppet bref[3] till
innevånarna i Finland tillkännagaf han, att han ämnade återvända till
Sverige; han ville ej betunga allmogen med krigsfolk, hvilket skulle
blifva nödvändigt, om han dröjde kvar öfver vintern. Han hade ock,
säger han, många saker obeställda i Sverige; den långt framskridna
årstiden var äfven en omständighet, som manade till uppbrott.
I samma bref tillkännagaf han ock, att han uppdragit åt Klas
Fleming till Lechtis jämte några andra gode män att hafva “befallningen“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
