Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den finska expeditionens betydelse för konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angelägenheter, men i följd af omständigheternas tvång började han
nästan lika flitigt som förut hertig Karl vädja till dem. Han insåg nog,
att, om han med någon utsikt om framgång ville upptaga kampen mot
denne, så måste han söka slå honom med hans egna vapen.
Då det kommit till hans kännedom, att rykten så väl i Sverige som
i Finland voro i omlopp, att han ej fanns i lifvet och att han i följd af
sina förpliktelser till polska ständerna skulle vara förhindrad att mer
besöka Sverige, fann han det framför allt nödvändigt att vederlägga
dessa rykten, helst de i följd af hans inställda hemresa kunde synas
ha fått ett visst stöd. I en skrifvelse till sina trogna undersåtar
angaf han som orsak därtill först och främst den omständigheten, att han
ej visste, hvad han hade att förvänta af sina undersåtar, då det
kommit till hans kännedom, att ständerna varit samlade till möten i
Arboga och Stockholm och därvid uppställt några “olidlige och
otillbörlige villkor“, hvarom han först skulle försäkra sina undersåtar, innan
han kunde komma hem. Meningen var emellertid ej att göra ständerna
förebråelser, utan han ville ställa hertigen i en ofördelaktig dager.
Det framgår däraf, att han besvärade sig öfver att den i Arboga
beslutade legationen ej blifvit afsänd samt att flottan kvarhållits, trots att
han påfordrat desamma; hvilket allt naturligtvis i första rummet
återföll på hertigen. Med hänsyftning på honom talar han ock om att
“en part oroliga och ohörsamma människor“ utspridt, att han ej skulle
hafva någon “åhåga“ om sitt fädernesland eller vidare tänka besöka
detsamma. För att hålla sina vänner vid godt mod omtalade han,
att han ej inställt utan endast uppskjutit sin hemresa, han tänkte
komma nästa vår.[1]
Det var alltså Karl, som fick bära skulden för att hemresan till
Sverige blifvit inställd. Huru det hängde ihop med den saken, veta
vi af det föregående, men Sigismund var alltför angelägen om att få sak
med sin motståndare för att säga sanningen. Karl hade emellertid
gjort sig skyldig till en hel del andra förseelser. Konungens
ståthållare och befälhafvare hade blifvit aflägsnade, hans tjänare hade
fängslats, och våld hade blifvit öfvadt på Stegeborg vid bortförandet af
Sparres kista o. s. v., och dessa förseelser voro af så graverande
beskaffenhet, att Sigismund beslöt sig för att afsända en legat till Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
