Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den finska expeditionens betydelse för konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en polsk ädling Samuel Lasky till Lasko[1], som fick sig
anförtrodt att anträda den besvärliga resan dit och inför Karl föra konungens
talan. Liksom 1596 ville väl Sigismund på så sätt tillkännagifva, att hans
missnöje med hertig Karl delades i Polen. Sigismunds mening synes
i början ha varit, att Lasky skulle inskränka sig till att anställa
en vidräkning med hertig Karl, men sedermera under intrycket af de
känslor, händelserna i Finland uppväckte, lät Sigismund uppsätta en
till Sveriges samtliga ständer ställd skrifvelse och uppdrog åt Lasky
att draga försorg om dess kungörande för vederbörande.[2] Denna
skrifvelse äger sitt särskilda intresse, emedan konungen i och genom den
ställde sin konflikt med hertigen under menige ständers dom. Syftet
var naturligtvis att förmå dem, som höllo med Karl, att affalla.
Skrifvelsen finnes refererad hos Werving[3], hvarför jag kan fatta
mig kort. Efter att hafva anfört klagomål öfver Söderköpings och
Arboga riksdagar samt hertigens egenmäktiga förfaringssätt vid
regeringsafsägelsen uppräknar han tämligen utförligt de förseelser, till hvilka
Karl gjort sig skyldig. Han hade “inträngt sig“ i regeringen, hållit
herredagar och samkväm, intagit kronans slott och fästen, förföljt
rådet, rest krigsfolk o. s. v. Särskildt framhölls hans underlåtenhet
i afseende på befrämjandet af konungens hemresa[4]: legationen hade ej
blifvit afsänd, och flottan hade kvarhållits. Tydligen utpekas hertigen
som upphofsman till det stora “manslaget“ i Finland (klubbekriget).
Han uttalade den förhoppning, att det snart skulle blifva bekant, hvem
som varit den egentliga orsaken därtill. Sedan framställes den frågan,
huru nämnda tilltag, såsom hertigen utspridt, skulle kunna vara konungen
till behag och huru det skulle vara möjligt, att konungen kunde
uppväcka oro i Sverige, då han hela tiden varit borta från sitt arfrike och
då hans bud och befallningar ej blifvit åtlydda, utan hertigen haft allt
“rådande“. Såsom hufvudsyfte med skrifvelsen angifves, att han ville
göra sina undersåtar en “påminnelse och vitsord, att han var i lifvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
