Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Laskys första beskickning. Ständermötet i Upsala 1598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför hertigen haft rätt och ständernas “enhälliga“ samtycke att taga
dem i förvar; och ehuru hertigen ägt att efter laga dom och ransakning
straffa dem, så hade han dock förklarat, att han, om konungen
nogsamt försäkrade, att samma personer komme att förhålla sig stilla och
ej åstadkomme “obestånd“, skulle försätta dem på fri fot och tillgifva,
hvad han kunde ha å egna vägnar att tilltala dem för.[1] Till sist bådo de,
att konungen skulle vara dem nådig, efter hvarken de eller hertigen
annat förtjänt, och försäkrade, att de fortfarande som dittills ville
vara och blifva Kgl. Maj:ts trogna och rättrådiga undersåtar.[2]
Synbarligen undveko ständerna att vid svarets afgifvande inlåta
sig på några detaljer för att ej skymma bort hufvudsyftet: att de kände
sig solidariska med fursten. De ville väl ock öfverlåta åt hertigen att
afgifva ett mer detaljeradt svar.
Samtidigt med och under påverkan af ständernas
öfverläggningar om nyss anförda sak hade hertigen uppsatt sitt svar å Laskys
andragande, och det var färdigt den 20 februari. Hertigen började
med att tillbakavisa beskyllningen, att han vid regeringens utöfvande
skulle öfverträdt sin fullmakt. Den var ogrundad denna beskyllning,
emedan han aldrig öfvertagit regeringen på de villkor, som af Lasky
angifvits[3], ty hade han det gjort, hade han endast blifvit en “inspector“
och regerad i stället för att regera. Han hade först af rådet och
därefter af samtliga ständer i Söderköping erkänts som riksföreståndare[4]
och ägde därför styra riket efter Sveriges lag och konungens ed samt
hålla riksdagar och möten, hvarför protesten mot dem lämnades i sitt
värde. Beskyllningen att hafva förhindrat konungens hemresa
bemöttes ifråga om legationen på samma sätt som i ständernas skrifvelse,
och med afseende på flottans kvarhållande anfördes, att den fått segla
till Kalmar för att han (hertigen) skulle därstädes kunna straffa den
rebelliska hopen, som lagt sig upp emot rikets afsked; sedan
sändes den till Danzig med uppdrag åt befälhafvaren att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
