Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sigismund erhåller de polska ständernas tillstånd att besöka fäderneslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understöd. Det visade sig emellertid, att hvarken den förre eller de
senare ville inblanda sig i ett företag, hvars katolsk-reaktionära innebörd
trots Sigismunds och hans anhängares bemödande ej kunde döljas.
Tack vare Lindorm Bondes ofvan omtalade bref blef hertigen ock
i tid varskodd om hvad som var i görningen. Han behöfde icke mer än en
vink för att inse, hvartåt Sigismunds planer i Danmark syftade. Med
vanlig kraft och beslutsamhet sökte han göra den farliga
anläggningen om intet. Han hade knappt återkommit från Finland, förrän han
också inledde underhandlingar med Kristian. För att i yttre måtto
framhäfva den vikt, han fäste vid dem, afsände han en legation till
Danmark.[1] Denna hade till uppgift att först och främst försäkra
konung Kristian om hertig Karls vilja att i alla punkter upprätthålla
fredsfördraget (i Stettin), därmed antydande hans benägenhet att
undanrödja de anledningar till missförstånd, som frågan om Lappska
finnmarken gifvit, men sändebuden medförde ock kopior af bref, som
hertigen bekommit i Finland, “förmälande om något förbund“, som
Kristian till Sveriges skada skulle inlåtit sig på.[2] Med anledning däraf
riktades en uppmaning till honom att göra, hvad han kunde till
förhindrande af edsbrott från Sigismunds sida och för upprätthållandet af
freden mellan rikena.[3] Sedermera då Karl fått höra, att Sigismund genom
Sparre i Danmark anhållit om skepp och folk, skref han till Kristian och
bad honom — ånyo erinrande om fredsfördraget — att han ej skulle
låta förmå sig till några fientligheter mot Sverige. Han skulle blott
befrämja katolikernas planer, skada sig själf och sitt rike, om han
lyssnade till Sigismunds framställningar.[4]
Då Kristian mottog detta bref, hade han redan gifvit Erik Sparre
svar på hans uppdrag. Visserligen torde danska regeringens
sympatier varit på Sigismunds sida[5], men tvifvelsutan förfelade Karls
varningar för katolikerna ej att inverka på densamma. Den intog en
neutral hållning, och i enlighet härmed afgafs svaret åt Sparre. Dennes
anhållan, att tvisten om riksvapnet skulle uppskjutas, bifölls, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
