Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Hertigen mottager underrättelse om att Sigismund var i annalkande med utländsk härsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgerskapet samt låta dem, som ville hålla fast vid Söderköpings och Arboga
beslut, träda på ena sidan, de som ville behålla de förra borgmästarna
på den andra, hvarefter den större parten skulle förrätta valet.[1] Om
tvistens vidare förlopp lämna källorna ej upplysning, men hertigen
genomdref slutligen, att tre nya borgmästare[2] valdes. Det fanns dock
fortfarande ett mot hertigen fientligt, mycket mäktigt parti i
Stockholm, och med dess hjälp satte sig Lasky i besittning af staden, då
Sigismund sedermera anlände.
Under det hertigen var inbegripen i ofvannämnda förhandlingar,
som för honom voro af stor vikt, emedan de afsågo undanrödjandet af
de söndringselement, som ännu funnos, fick han helt plötsligt ännu
allvarligare angelägenheter att tänka på. I midten af april mottog
han från Axel Lejonhufvud ett bref med underrättelse om Erik
Sparres underhandlingar i Danmark; att han där för Sigismunds räkning
skulle anhållit om 12 utrustade skepp så ock begärt, att en truppstyrka,
så stor som hans herre aktade nödigt, skulle från danskt område få
infalla i Sverige, samt slutligen uppmanat konung Kristian att gripa
hertigens tjänare, som färdades till Tyskland och andra orter.[3] Detta
meddelande kunde ej annat än oroa hertigen, men alldeles
oförberedd var han icke; redan i februari hade han skrifvit till konung
Kristian och varnat honom för Sparre.[4]
Starkare berördes han otvifvelaktigt af hvad den från Finland
vid denna tid återkomna beskickningen hade att meddela. Den hade
fullkomligt misslyckats i sitt uppdrag. Icke nog med att finnarne
bestämdt vägrade göra gemensam sak med Sveriges ständer, i sitt svar
till dessa togo de konungen i försvar med den förklaring, att han ej
i ringaste mån brutit mot sin kröningsed eller andra lagliga beslut,
hvaraf naturligtvis följde, att de ansågo den i Sverige rådande
regimen olaglig. Detta framhölls ock men på sådant sätt, att ansvaret
drabbade hertigen ensam. Genom att skilja sig från rådet och afgöra allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
