Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Hertigen mottager underrättelse om att Sigismund var i annalkande med utländsk härsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska flottan skulle sändas, när den påfordrades, och genom honom
hade ock anbud framställts om tvistens biläggande på fredligt sätt
enligt konung Gustafs testamente.[1] Då nu konungen ej velat lyssna
härtill eller de varningar, som framställts, måste ständerna
sammanträda och gifva sitt betänkande, huru saken bäst skulle företagas och
den fara, som hotade fäderneslandet, vore att afvända.
Samtidigt med att riksdagskallelsen utfärdades, skref hertigen
också ett längre varningsbref till konungen, däri han i allvarliga
ordalag framhöll de faror, för hvilka denne utsatte ej blott fäderneslandet
utan hela den kungliga familjen, om han komme ej såsom fredens
upprätthållare utan dess störare. Ett fientligt förfaringssätt läte ej
försvara sig därmed, att det vore nödvändigt för återställandet af
konungens lagliga höghet och rättigheter. Den uppkomna tvisten
kunde biläggas genom skiljedom, afkunnad antingen af ständerna eller
utländska furstar, hvarom anbud gjorts och fortfarande gjordes.
Förkastades det och saken toges fientligen före, så skedde det, emedan
konungen ville återställa den påfviska läran i riket och upprätthålla
det otillbörliga regemente, som införts både i Finland och Sverige.
I skrifvelsen framhölls att, om konungen öfverträdde sin ed och
brukade våld, så skulle följden blifva den, att undersåtarna tvingades
göra detsamma och att tillgripa sådana medel, som “lägenheterna
kräfde“, d. v. s. göra väpnadt motstånd, och voro de inför Gud och
hela världen ursäktade, att de ej gifvit upphof till sådan vidlyftighet.[2]
Så snart hertigen fått kunskap om konungens förehafvande, gaf
han befallning[3] om flottans utrustning. Arbetet därmed bedrefs vid
Elfsnabben, som vid den tiden var Sveriges förnämsta örlogshamn.
Det gick emellertid långsamt i följd af svårigheten att anskaffa
proviant och andra förnödenheter.[4] Kronans förråd räckte ej långt, och
de gärder, som utskrefvos, blefvo i följd af den rådande nöden föga
gifvande. Stockholms borgerskap, som anmodades om en frivillig
hjälp i pänningar, kläder m. m., ställde sig afvisande. Hertigens
otålighet öfver att arbetet gick så långsamt var synbarligen stor. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
