Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Hertigen mottager underrättelse om att Sigismund var i annalkande med utländsk härsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprepade skrifvelser till amiralen Joakim Scheel, som öfvervakade arbetet,
manade han till skyndsamhet. Slutligen skref han till denne, att han
ärnade själf begifva sig till Elfsnabben för att se, huru långt arbetet
var kommet.[1] Fortare gick det med utrustningen af hertigens egna
fartyg, som lågo i Nyköping. I nyss anförda bref till Scheel omtalas,
att de redan voro “tillpyntade“ och segelfärdiga.
Man må emellertid ej tro, att hertigens brådskande ifver med
flottans utrustning härledde sig uteslutande af hans önskan att
snarast möjligt kunna sända densamma emot konungen. Väl hade detta,
som ofvan är nämndt, blifvit utlofvadt, och vid samma tid, arbetet
vid Elfsnabben började, anlände Lasky ånyo till Sverige med uppdrag
att å konungens vägnar fordra infriandet af nämnda löfte, men sedan
det blifvit klart, hvad denne förde i skölden, kunde det ej gärna falla
hertigen in att till honom afstå ett så kraftigt vapen som flottan. Efter
hand ingingo ock underrättelser från Finland, att Arvid Eriksson
samlat folk och stod i begrepp att göra en fientlig påhälsning[2] i Sverige.
Lübeckarna intogo, som ofvan är nämndt, en fientlig hållning.[3]
Härtill kom, att Danmarks neutralitet syntes tvifvelaktig. I sitt svar å
hertigens ofvan anförda skrifvelse af den 27 april upprepade
visserligen konung Kristian sitt anbud om rättegång med rådsherrarna, men
i fråga om sitt förhållande till Sigismund lämnade han ej heller nu
några bestämda besked. Han förklarade blott, att han icke såg
någonting hellre, än att den mellan hertigen och Sigismund uppkomna
oenigheten i godo bilades, han erbjöd sig ock att, ifall han därtill af båda
parterna uppmanades, blifva skiljedomare. Att aflåta en
förmaningsskrifvelse till konungen, ansåg han ej vara lönt, då denne redan
anträdt hemresan.[4]
Vid samma tid, hertigen erhöll kunskap om Laskys ankomst, lät
han kalla Axel Lejonhufvud[5] och Nils Gyllenstjerna[6] till sig, eftersom
han kunde tänka, att Laskys ärende ej gällde honom allena. Klas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
