Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Laskys andra beskickning. Ständermötet i Vadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sändes honom med Tyke Larsson, och däri fick Sigismund sig äfven
delgifvet, hvilka villkor han hade att uppfylla för att blifva mottagen
med skyldig underdånighet och lydnad. En försäkring — en kraftig
sådan — att han kom i fredliga afsikter och skulle afskeda det
främmande krigsfolket var, hvad som fordrades af honom. Denna fordran
var oeftergiflig, uppfyllandet däraf kräfdes af hela svenska folket med
hertig Karl i spetsen. Ställningen påminde om den vid kröningen
1594; skillnaden var blott den, att då gällde det Sveriges krona, nu
gällde det svenska folkets trohet. Tydligt framgick det af den
handling, som benämnes Vadstena förening. “Emedan fast sällsynt“, heter
det där, “i detta vårt kära fädernesland i denna tid med alla saker
tillstår och fara är, att af sådant ämne stor förändring både i
andlig och världslig måtto tillstunda kan, där svenska män icke i tid låta
upp ögonen, hafva vi oss härmed sammansatt, förknippat och
förbundit, att hvar något fientligt eller våldsamt af hvem det vara må, högre
eller lägre, mot oss företages, så att man saken med slag och icke med
lag emot oss utföra vill, då skall den ene med den andre våga lif, gods
och allt, hvad vi i denna världen kärast hafva, för att sådant afvärja,
så att vi hvarken med godo eller ondo skola låta afsöndra oss från
hvarandra, utan fast och stadigt in i vårt yttersta vidhålla, hvad i
Söderköping, Arboga, Stockholm, Upsala och här beslutet är. Den af oss
som härifrån affaller skall aktas som en lagvunnen och äreförgäten
skälm, som icke värdig är att med någon ärlig man öfver disk och duk
sitta, och såsom en uppenbar fiende och rikets förrädare“.[1]
Vadstena förening, det kanske viktigaste resultatet af det där
hållna mötet, betecknar fullbordandet af det verk, som Karl började i
Arboga.
Hela svenska folket stod samladt kring Söderköpings beslut med
skyldighet att vid upprätthållandet och försvaret däraf våga lif, gods
och allt. Genom en rad af riksdagsbeslut hade Karl gjort bandet
mellan sig och ständerna och mellan dessa allt starkare. Med en
ihärdighet och konsekvens, som måste väcka beundran, och en viljekraft, som
undanröjde alla hinder, hade han tillämpat sitt politiska system.
Sigismunds förutsägelse, att svenska folket ej skulle veta ordet af, förrän
det befann sig i vapen mot sin lagkrönte konung, hade gått i
fullbordan, men orsaken härtill var att söka ej hos hertig eller ständer utan
hos Sigismund själf, som genom sina förvända och lagstridiga åtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
