Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - I. Ur djupen. 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myrten — cypress. *)
Höchstes ward unser, glüchlich sind ja wir!
Die Myrthe nimm, lass die Cypresse mir!
Wer Sonne wollte, nach dem Kampfe gern
Begnügt sich auch mit dem kleinsten Stern.
Die Myrthe nimm, lass die Cypresse mir!
Dass sie auf Gräbern wächst, wer kann dafür?
Ihr banges Rauschen bringt vielleicht zurück
Ruh’ meiner Seel’ und deinen Träumen Glück.
Dann flammt gewiss mein Grab im Rosenschein,
Wenn du nur glücklich wirst auf Erden sein.
4. Den sista gruppen andas mer lifslust och manlig
dådkraft genom kärleken till natur och poesi, med sonlig
pietet mot modern och lugn bidan på — döden. Skalden
liknas i poemet uLjuset" vid den tokige målaren, som
under hån och skymf midt på dagen sökte ljus med en
lampa i handen, som en ny Diogenes, och i “Epilogen“
framhålles poesins ideella betydelse: Huru intigt och fullt
af villor skaldens lif än varit, sträfvar dock sången uppåt
som rosens doft, som blommans dagg, som fjärilns flykt
och “talar med stjärnornas tindrande sken, med skogens
sus och blommors doft“. Rätt vacker är den
koncentrerade bilden i
Requiescat.
Re’n ljusen släckts. Från hyddan tränga
blott strimmor fram bland skogens snår,
liksom en ordlös smärtas tårar,
som dolts af svarta ögonhår.
*) Öfvers. af Edmund Grün: “Episches und Lyrisches“
(Prag 1894). Af samma skriftställare publicerades förut “Gedichte
von Jaroslav Vrchlicky“ (Leipzig 1886). Jag begagnar tillfället att
här päpeka dessa båda, för öfrigt föga lyckade och redan glömda
öfver-sättningars tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
