Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - I. Ur djupen. 1875 - II. Drömmar om lyckan. 1876 - III. Episka dikter. 1876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott stjärnor vaka. Sof, omgärdad
af rosor! Somna sött och lugnt!
På himlen allt är ljust och härligt,
men allt på jorden — mörkt och tungt.
Denna litterära debut, som i författarens hemland då
väckte ett visst uppseende, erbjuder föga märkligt för
nu-tidsläsare; men den gaf dock ett tydligt vittnesbörd om tjugu
-ettåringens skaldegry och uppenbarade redan två
grunddrag i Vrchlickys väsen, hvilka genomgå hela hans
diktning: dels en lidelsefull kärlek till naturen såsom goda
gåfvors gifvarinna och trösterskan i lifvets
vedervärdigheter, dels en stark böjelse för poetiska reflexioner öfver
den mänskliga tillvaron.
II. Drömmar om lyckan. 1876 (2 uppl. 1887, 8.
uppl. 1900), 69 sidor. Det är 37 lyriska smådikter eller
“erotiska intermezzon“, som bilda den ljusa motvikten mot
den ensidigt vemodiga erotiken i den förra samlingens
tredje grupp och “gifva en svag afglans af den stora bok,
som heter glädje, kärlek, ungdom“. Här förefaller känslan
mer äkta och sund. Kärleken anas i vårens blommande
gren, i gräsets dagg, i bäckens sorl, i dufvors kuttrande,
i solnedgångens purpur och — naturligtvis — i hennes
öga. Vill man naivt spörja om vårens och kärlekens under,
så fås det bästa svaret i skogen vid mötet med en flicka.
Samlingen innehåller idylliska genrebilder af vårnätter,
serenader, slädpartier o. d. Men man bör ej spörja för mycket,
ty likasom det endast är de tomma snäckorna, som kastas
upp på hafsstranden, medan de äkta pärlorna stanna på
hafvets botten, blir ock den äkta kärleken outsagd (dikten
"Stilla kärlek“). Mot slutet af samligen insmyger sig ett
tungt vemod vid erinran om Lido och söderns natt, som
skalden nyss lämnat — särskildt i sonetterna till "Marie“.
Formen är redan nu mer utbildad, med rikare rimflätning.
III. Episka dikter. 1876 (2 uppl. 1885, 3 uppl.
1895, 4. uppl. 1902), 179 sidor, innehållande 30 romanser
och ballader jämte den redan i tidskriften Lumir 1874
offentliggjorda och 1899 särskildt omtryckta poetiska be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
