Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - III. Episka dikter. 1876 - IV. Vittoria Colonna. 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
På springarns rygg hans lierre fästen
och binden sporren vid hans fot!
Så sänkas både han och hästen
ned mellan afgrundsdjupa nästen.
Sist läggom därpå sköld vid sköld!
I flodens graf, af mörker höljd,
snart häst och fjäderbuske svinna .. .
En tröst blott lindra kan vårt knot:
Ej fiender hans graf rum finna,
stördt icke ens af stormens hot.
Lyften blossen! Stum Ur hjältesagan,
när den sista stenen grafven stänger,
och den lugna flodens dofva klagan
sig med gamle kämpars jämmer mänger.
Flod! Tag din sofvande vän!
När sedan på fälten barbarerna tumla,
de skola med ängslan och bäfvande mumla:
Alarik! Sofver du än?
Ur sönderslitna skyar glider
i mörkret månen på sin stråt,
och dyster natt mot slutet lider.
Du hvita örn i sälla strider,
0 Alarik, som bredt och vidt
ditt lof på häfdens vingar spridt,
1 fuktig bädd bland klippor hvilar.
O, bröder! Sväljen ned er gråt!
Ur mörkret hvita örnen ilar;
hans ande än oss följer åt.
Lyften blossen! Världen må gå under,
och historiens blad förlore skriften!
Men vi veta, att ej mänskofunder
spåra vägen till den gömda griften.
Evigt förhemligas den.
När människosläktet förintats på jorden,
af vågen blott hviskas de frågande orden:
Alarik! Sofver du än?
IV. Vittoria Colonna. 1877, efter att året förut
ha publicerats i tidskriften “Lumir“. Utgafs sedan i
samband med “Drömmar om lyckan“; den fjärde, något
till-ökta upplagan^år 1900 (55 sidor). I 20 sånger skildras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
