Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - VIII. Myter I. 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt krönikan ka blifvit dömd af konung Vratislav att
for en rituell förseelse timra ett manskögt kors ock själf
bära det ända till Rom för att få förlåtelse. Detta ämne
fullföljes af Vrchlicky så, att Bozetéch, gripen af ängslan
och skräck inför Guds majestät i den gigantiska alpnaturen,
dignar ned under bördan. Så påträffas han af en annan,
än mer pröfvad fardeman, nämligen Akasver, som berättar
sin lefnadshistoria och yppar en dröm. Han kade i sömnen
sett sin döda hustru Lea såsom ängel och tyckt sig höra
henne säga:
“Vid Herrens tron jag hafver bedt för dig
om lindring i ditt fruktansvärda straff,
ty själfva domen — den kan aldrig ändras.
Du irra skall i världen utan mål,
men icke längre som en plågad mänska,
ty det är kvalda mänsklighetens ande
som dväljs i dig. Du framgent lefva skall.
Allt stort, som mänskan mäktar utfundera
och som hon känner i förtviflans tankar,
all gråtens pärlor, alla tankars blommor,
all pinas vånda och all längtans suckar —
med allt du känna skall uti din ande.“
Bozetéch spörjer honom sedan om lifvet och döden,
om Guds tillvaro och om evigheten. Ahasver svarar med
att hänvisa till världsalltet ofvan dem och till jorden under
dem: “Gud lefver i allt, är upphofvet och den ledande
kraften i allt, som vi benämna Gud. Likasom stjärnor
slockna och tändas på nytt, så fortlefver tillvaron i en
oändlig kedja, och idealet segrar.“ Därvid göres äfven
anspelning på den store éechiske reformatorn Jan Hus:
“Se! Seklers förlåt faller för min fot.
Min blick sig vidgar in i fjärran framtid.
Jag ser dem, dessa starka tankeörnar,
ser en af dem, en ättling af ditt folk.
I bålets glöd han ändar heligt lif,
men som en svan hans ande dock sig lyfter
välsignande högt öfver denna världen,
och utaf gnistor från hans flammas offer
bli nya facklor oupphörligt tända.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
