Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - X. Myter II. 1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej blott ett värktyg uti skaparns händer,
men ock en syster i min egen smärta,
och all den längtan, som hon närde, fann
uti mitt hjärta ock en bördig jordmän.“
Till straff for dessa uppstudsiga tankar och för att han
gifvit Hagar vatten i öknen, dömdes han att sväfva mellan
himmel och jord i molnen. Ensam, men lifligt deltagande
i andras sorger, ehuru han själf aldrig blef föremål för
medlidande, stirrade han ned på tårarnas dal. Förtviflad
öfver allt elände, han där såg, bad han Gud om
förbarmande. ’ Men förgäfves — Gud hörde det ej. Och
han led ännu mer, ty
“det fanns tider — och det var det värsta -
-då mänskligheten uti mörkrets irrgång
gick vilse, utan väg och utan syfte,
likt skrämda djur; då lidelserna släckte
gudomlighetens bloss; då frihetsanden
vardt kväfd i människornas vilda bröst;
då längtan efter sanning var en synd,
och då profeters ord med hån belogos.
I dessa tider led jag allra mest.
Som stormens fläkt min ande flög i molnen.
Jag ropade på rättvis hämnd och dom
till skaparen — ej till hans arma värld.
Men fåfäng klagan! I sitt mörker höljd,
Han mänskligheten lida lät — och mig.“
I sin förtviflan börjar Sandalfon tänka på döden och
erinrar sig Kains brodermord samt den fasansfulla
tilldragelsen på Golgata. Döden kom visserligen icke och
befriade honom, men i stället nalkades dennes broder Sömnen,
som i drömmen lät honom förnimma en hoppfull
ande-h viskning:
“Hör! Du är ej ensam.
Jag ock har skådat dessa täta skaror
af store män, som i sitt hjärta burit
allt mänskligt ve med en titanisk styrka,
af kärlek blott till mänskligheten ledda;
de tänkt för henne, då hon dådlöst sofvit;
de lidit kval för henne, då hon fråssat;
de dött för henne, att hon skulle lefva.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
