Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XV. På vägen till Eldorado. 1882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Pan. Naturs t ämmningar, mer personliga och
mindre tendensiöst panteistiska än förut. Hvad betyder
den enskilda människan, om blott mänskligheten fortfarande
blomstrar likasom naturen och hjärtat?! De täcka visorna
inledas med följande
Vårvisa.
Se, lärkan sväfvar i det blå
med kvitter,
och från en brädd af skyar grå
ett rägn hon låter falla på
vår jord med toners glitter.
Hvarenda ton så ren som gull
neddroppar,
och jorden lyssnar aningsfull;
hon känner doft i saftig mull
och glöd i späda knoppar»
3. Psyche, den djupsinnigaste afdelningen, innehåller
allmänt-mänskliga betraktelser, men alltigenom lyriskt
komponerade, utan metafysisk abstraktion eller didaktisk tendens.
Varmt betonas diktens skönhet och skaldens höga uppgift
att öfverallt söka det ideella. “Mänsklighetens träd ser
du blomma i ditt eget hjärta“, lyder slutraden i poemet
“Tillbaka". I denna diktsamling röjer sig redan
märkbart den dualism, som kännetecknar Vrchlickys hela väsen:
en med åren öfverhandtagande personlig pessimism, hvad
egna förhoppningar och känslor beträffar, men på samma
gång en sund, optimistisk uppfattning af hela
mänsklighetens utveckling. Denna personliga resignation och
generella idealism uttalas i samlingens lilla poem
Vid målet.
Inom mig bar jag mänskligheten,
dess drömmar, aningar och ve.
I dagens id, i nattens vaka
jag sökte morgongryning se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
