Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XVI. Sfinx. 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minstone en fast öfvertygelse *) och kunde ännu i dikten
mäta djupet af sitt elände. Men vi nutidsmänniskor veta
ingenting, förrän vi kanske af en slump finna det, som
är miljoners räddning — vare sig vi kalla det frihet eller
Gud.“ — Men i slutdikten “Uppenbarelsen“ säger
stämman af gudomen, förkroppsligad först i den rena grekiska
marmom och sedan i den af Jungfrun födde sonen: uJag
vill, att I skolen vara människor, fria och lyckliga.“
5. Vid öppnandet af den nyupptäckta pyramiden i
Meydun (Medum, hvilket skedde 1881—82), en storslagen
tankelyrik, hvartill jag återkommer i den senare
afdel-ningen.
6. Under skölden, några konstnärliga motiv,
begynnande med ett samtal mellan sånggudinnan och skalden;
den senare misströstar och är förtviflad öfver tidens lumpna
materialism, men väckes af musan till ny kamp för
framtidens nya uppgifter. Krafvet på konstnärlig energi
betonas kraftigt.
7. Olans i öster. I prologen liknar sig “Historiens
skald“ vid Dante, sökande sin Vergilius, och han finner
denne i mänskligheten:
“O mänsklighet! För dig jag böjer knä.
Må du mig visa väg och ge mig handen!“
Poemet “Fuga“ skildrar uppkomsten af musiken,
som skall blifva en tröstekälla för människorna:
“Stor Herren är. En flik utaf hans skrud
är alltet, hvari världar tändts och slockna.
I majestätisk solglans svepes Gud,
men under honom äfgrundsmörker tjockna.“
I en annan dikt, benämnd “Gud“, ser Herren lugnt
på, huru man dyrkar honom i olika former och bilder,
som man sedan tröttnar på och förstör, likasom bortskämda
barn plocka sönder konstiga leksaker för att komma
underfund med mekanismen. Gud förlåter, alltjämt lika
öfver-lägset nedlåtande. — Slutligen ger skalden i
“Mänsklighetens morgongryning“ uttryck åt ljusa framtidsaningar.
*) Samma tankegång utvecklas i Sienkiewcz’ ypperliga roman “Bez
dogmatu“ (“Utan fäste“).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
