- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
58

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XIX. Perspektiv. 1884 - XX. Huru molnen drogo. 1885

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltid lockat skalden till ny episk alstring. Samlingen
består af:

1. Gamla fresker, monumentala bilder ur forntiden,
böljande med en biblisk “Eklog“, ett samtal mellan
äng-larne Ituriel och Sefor om Sodoms undergång, då äfven
ängeln Etiniah omkom i lågorna af lidelsefull kärlek till
Lots dotter.

2. Idyllernas bok. Indiska och helleniska motiv till
kärlekens och naturens lof.

3. Mellan krönikornas rader, legendartade sägner
från fom- och medeltid.

XX. Huru molnen drogo, 1885 (2 uppl. 1896), 85
lyriska dikter från åren 1874—84 (147 sidor) med motto:
uUr ett helt haf af skönhet ville min förtorkade själ girigt
dricka, men jag uppfångade blott några droppar, då
rägn-molnen drogo förbi.“ De små dikterna äro dels af erotisk
art (“kärlekens augusti“), dels reflekterande, men med en
innerlig omedelbarhet i reflexionen, som ändå gör dem
till äkta lyriska visor. Såsom titeln antyder, skönjas här
de första skuggorna af den personliga pessimism, som en
tid bortåt förmörkat skaldens himmel, och hvarifrån endast
skaldskapet själft mäktat frigöra honom. Grupperna
fördela sig sålunda:

1. En strålknippe (1882 — 84), något resignerade
stämningar och natursvärmerier med veka erinringar om
våren. Skaldens sång, heter det, böljar åldras likasom han
själf. Men “hela världen är ju en enda gammal dikt med
sina böljor, fåglar och träd, och likasom våren återvänder
i naturen, gjuter ock skalden nya dikter i gamla melodier".
Naturens jubel och vemod afspegla sig alltid i
människans själ, i dikten.

2. Blott för Ludmila (1883), sensommarens erotiska
efterskörd. Slutstrofen lyder:

*



“Och gammal kärleks blommor hjärtat smycka.

Det våras i din blick, fast det är höst.

Du hviskar: Lifvet är ändå den största lycka,
och sanningen bekräftas i mitt bröst."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free